Förtjockningsmedel är en ny typ av funktionellt polymermaterial som har utvecklats snabbt de senaste åren. De används främst för att öka viskositeten eller konsistensen hos produkter och kännetecknas av liten dosering, betydande förtjockningseffekt och användarvänlighet. De används i stor utsträckning inom läkemedel, tryckning och färgning, kosmetika, livsmedelstillsatser, oljeutvinning, papperstillverkning och läderbearbetningsindustrier.
Industriella förtjockningsmedel har sitt ursprung på 1900-talet. 1953 introducerade Coodrich det första helt syntetiska förtjockningsmedlet-polyakrylsyraförtjockningsmedel-på marknaden. På 1960-talet började natriumpolyakrylat användas i livsmedelsindustrin utomlands. För närvarande används polyakrylsyralatex av W/O-typ, som ett vattenfasförtjockningsmedel, i stor utsträckning i textiltryckpastor, färgning och efterbehandling och industriella beläggningar.
I mitten av-1970-talet började mitt land forskning om syntetiska förtjockningsmedel. Under de senaste åren har flera syntetiska förtjockningsmedel utvecklats framgångsrikt på hemmaplan, varav de flesta är anjoniska syntetiska förtjockningsmedel, som det syntetiska förtjockningsmedlet KG-201 utvecklat av University of Science and Technology i Kina och det syntetiska förtjockningsmedlet PF utvecklat av Shenyang Chemical Research Institute. Tvärbunden polyakrylsyralatex används ofta som förtjockningsmedel för beläggningar och tryck. Emellertid har denna typ av anjoniskt förtjockningsmedel fortfarande vissa nackdelar, såsom mindre än idealisk elektrolytbeständighet, tixotropa egenskaper hos pigment och färgutbyte under tryckning. På 1980-talet utvecklades polyuretanassociativa förtjockningsmedel. För närvarande är det bara ett fåtal internationellt kända företag som ICI, DuPont, Sun Chemical och KYK som producerar denna produkt, och deras produktionsteknik är strikt kontrollerad, vilket resulterar i monopolistisk prissättning. Forskning om vattenburna polyuretanförtjockningsmedel i mitt land startade relativt sent. Under de senaste åren har inhemska företag imiterat utländska produkter och utvecklat en del, men resultaten har varit otillfredsställande och produkterna har inte serialiserats, vilket begränsar deras tillämpning till lågprisprodukter.
